”Oj då!”
Han sitter på pottan hos morfar – av någon anledning väljer han alltid pottan där – och, ja, gör vad man nu brukar göra på pottan.
Av erfarenhet vet jag vänta på något mindre trevligt. Han är rätt stor och egentligen förbi pottskedet. Kanske det skvälpt över.
”Lego-gubben blev våt!”
Jag visste det! Det var det jag hört med ena örat medan jag vid köksbordet bläddrat i tidningen och sörplat i mig kaffe.
Frågan är om det är så kritiskt att jag verkligen måste stiga upp och göra något åt saken.
”Lego-gubben föll i kisin!”
Nä men vänta… Föll?
”Vad menar du? Föll den i?”
”Ja, i pottan! Titta, den är helt våt!”
Och visst, på den lilla handflatan ligger en dyblöt liten plastfigur. Räddad från ett minst sagt otrevligt öde.
”Öööh, tog du upp den från pottan…?”
”Jååå!”
Vips nappar jag åt mig gubben och rusar i väg till toaletten. Tvål, tvål och hett vatten! För jag kan berätta er att det olyckligt nog inte fanns endast kiss i pottan.
När jag kommer tillbaka tittar han oförstående på mig. Och sträcker sen handen efter den nytvättade leksaken.
”Kan jag få tillbaks den? Den är min.”
För all del älskling. Men tvätta händerna först!
Första gången mamma 