Sommar, ljuva sommar

De fäktas med käppar vid vattnet och njuter av solskenet.

Benen är bruna, särskilt upp till knäna; det har varit kallt hela sommaren och man ser klart gränserna där shortsbuntarna tagit slut.

De är näck.

Det kan man när man är sju och njuter av sitt livs första skolsemester.

Snart är det inte mer möjligt. Snart växer de ur sin oskyldiga hedonism, snart är de på väg att bli vuxna och då blir allt mer komplicerat.

Men nu ska kag låta dem njuta av den ljuva sommaren, solstrålarna som kittlar den bara huden och sanden som tränger sig precis överallt.

De ser ut som en målning.

En verklig fotbollssommar

Jag måste säga att den här sommarens grej har varit fotboll.

EM-spelen har spelats i repris i minsta detalj med tillhörande nationalhymner. Skjortor rivs av efter lyckade penaltyskott.

På tal om skjortor. Köpte en spelskjorta just innan EM och hade turen att välja Portugal; den har killen nu använt nästan hela semestern. Trots att vi varit på stugan finns det gott om rena klädder ännu för – just det, de flesta dagar bär han ändå Portugal.

Barnen har också samlat på fotbollskort. Korten har funkat både som utpressningsmetod och valuta – i utbyte mot fickpengar = fotbollskort har vi fått barnen att hjälpa till med små uppgifter på stugan.

Korten har också varit en ändlös inspirationskälla för teckningar. Här nedan Wales Gareth Bale – han fanns också på fasters födelsedagskort. Hon uppskattade den mycket.

Det är nästan så man undrar vad vi skulle ha gjort utan fotisen?

Glass är ohälsosamt, säger du

Det är fredag, solen skiner ännu varmt och jag är glassugen, fruktansvärt glassugen för jag har återupptagit min joggningshobby och varit ute flera morgnar för att kuta.

”Du, ska vi inte köpa glass åt oss,” frågar jag förhoppningsfullt. Känner redan chokladen smälta i min mun.
”Nej tack, det är bra så!” 

Jag stannar mitt på parkeringen.

”Är du sjuk?”
”Nej, hur så? Inte behöver man ju alltid äta glass!”
”Neeeej… Men det är faktiskt veckoslut och… och… Jag är sugen!”
”Du har själv sagt att glass är ohälsosamt, fullt av socker. Jag har ätit flera sockriga saker under veckan, så nu tänker jag avstå. Jag vill vara hälsosam! Tack men nej tack, alltså.”

Första tanken som rusar genom mitt huvud är ”vad har de gjort med min son på förskolan!” Ett annat alternativ är att han faktiskt börjar fatta saker och ting. Även om det inte är att lita på…

Anyway, det tog mig flera minuters lirkande innan jag fick honom övertalat att gå med på glassen. Och en himla lång föreläsning om hur bra kalcium är för växande pojkar.

Trots föreläsningen valde han en isglass.

En liten liten tur med båten

Vi har en båt.

Det har varit så tråkigt väder att vi sommar inte riktigt vågat ut med den.

Förutom idag. Solen sken, temperaturen steg långt över 20 och havet låg stilla. En ”nu eller aldrig”-dag alltså.

”Du, ska vi göra en tur med båten?”
”KAN du köra båt?”
”Näe, men man måste väl öva sig?”
”Tänk om vi dör?”
”Det är förstås fullt möjligt, men ytterst osannolikt. Chanserna att vi överlever är bra mycket större än chanserna att vi omkommer.”

Han är inte fullt övertygad.

”Kom igen nu, bara en liten runda? Sen kan vi gå till kusinerna.”
”Okej då.”

Hela turen – som annars gick fint, vi överlevde – satt han fast i mig. Han som brukar sitta i fören och halvt hänga utanför båten och fånga salta vattendroppar med tungan. Som ett plåster.

Efter turen hoppar han upp på bryggan och utbrister lättat ”sidu vi överlevde. Skulle inte ha trott det.”

Det var så kallt, så kallt så…!

Vi är på landet. Det betyder sommarvärme, sol och plask i ett grönskimrande hav.

Eller så inte. I år har vi just inte fått njuta av sommarvärmen.

Barnen tycks inte bry sig. Det är mer vi vuxna som lider.

Och precis som det bör sig, när solen tittar fram den första semesterdagen, åker pluttarnas kläder av, och det blir plask i vasskanten.

Blåa läppar till trots – det är ju jättevarmt, kom med mamma! (tack en annan gång) – slinter de iväg över de hala stenarna; hoppsan, där åkte en ovarsam en i med byxorna på.

Titta, jag kan dyka! hörs det; de nyper fast näsan, väter ansiktet (hu, det måtte vara kallt!); dyker.

Huttrande påstår de att det är så varmt, så varmt så.

Fastän det är så kallt, så kallt så. Men vad gör det, det är ju sommar, och dopp hör sommaren till!

Hur gick det till hos skomakar-Julle?

Det regnar på stugtaket.

Annars är det helt tyst. 

Alla andra sover. Jag gillar att gå omkring i huset då. Känna de gamla golvplankorna lätt ge efter under mina fötter.

Jag tittar ut genom fönstren, beundrar allt det gröna. Undrar hurdana familjer här bott innan oss.

Hur de inrett, vad de ätit, var de haft sin trädgård. Om de haft barn. Var de lekt.

Om mamman varit sträng, om pappan deltagit i uppfostringen. Om deras mamma smekt dem på kinden nångång.

Vem var de? Var de lyckliga? Älskade de varandra? Skomakaren Julius och hans familj?

Svettiga sommarögon

Vi satt på en somrigt solig terass häromdagen och drack en liffa (lemonad + Jaffa).

Han hade glömt solbrillorna hemma o kisade i solen.

”Mammaaa, mina ögon blev ledsna! Titta nu, de svettas i solen!”

Och mycket riktigt, trots kepsen, rann de ymnigt med tårar från båda.

Blink blink.

Svettdroppar på de runda kinderna.

Hört under sommarsemestern

Vi har haft en intressant sommar. Eller vad säger ni om det som knyttet kläckt ur sig:

– Mamma, var är vargarna? Här finns bara hundar. (Vi står i en djurpark och tittar på en flock vargar.)

– Jag: Nämen gubben, pruttade du? Han: Neeej, jag bara rapade med rumpan.

– Polans = polisbil + ambulans = polisbil i modell farmarvolvo

– Vi tittar på en flock får som betar utanför ett café. Jag: Ser du vad som finns under trädet där borta? Han: Vardå? Jag: Där (ivrigt pekande)! Han: Du menar noshörningarna?

Den här var dock bäst:
– Mamma, var är den där Sibbo (vi går på vägen där min syster bor – ja, i Sibbo)?
– Sibbo, det är det här. Vi ÄR i Sibbo!
– Oj nej…

Och mycket mycket mer… Hoppas er sommar varit lika givande!

På tal om sommar

Vi älskar glass, båda två. Jag föredrar krämiga grejer med choklad, han är mer för fruktiga smaker.

Favoriten är mango.

Eller ”gula glassen” som vi brukar kalla det.

Vet ni vad gul glass egentligen smakar?

Jo gult, förstås.

Som solen.

Men jag har ju varit på dejt!

Glömde nämna det. Fick inklämt det mellan alla möten en fredag på lunchrasten. Lite tråkigt kanske, men ändå. En dejt är en dejt i varje fall!

Fast jag gick in och skakade hand med stackarn, var så inne på businessvärlden. Ingen vidare start. Vi åt pasta och jag undrade hela tiden om garnityrpersiljan fastnat mellan tänderna. Kommer inte ens ihåg vad vi pratade om.

Det är långt ifrån minutpappans monsterring som under julsemestern hittat sig till hans ringfinger. Men en liten början kanske. Jag menar inte att han här skulle vara Han med stort H, men man vet ju aldrig. Jag har i varje fall övervunnit mig själv i det här avseendet. Trodde inte jag skulle våga mig ut överhuvudtaget, än mindre i sällskap av en ung charmerande man.

Kanske jag så småningom får lappat ihop mig. Det blir ju vår och allt. Vem vet vad sommaren för med sig?