Kärt barn har lustigt namn

Sex barn ska han ha när han blir stor och pappa (vi har kommit ner från de tidigare tio barnen).

Frågade honom vad han tänkt ge för namn åt dem. Regnbåge, fnittrar han.

Inte illa. Rainbow har man väl stött på på skvallerblaskornas sidor.

Men jämfört med engelskan låter Regnbåge kanske lite klumpigt. Tycker jag. Tänk nu att stå på trappan och ropa in Regnbåge på middag. Kan man annars böja det? Och hur blir plutten-versionen av det – Bågen? Regnis?

Men när jag hörde det följande namnet var Regnbåge slutligen inte alls så dumt.

Traktor. Han har tänkt kalla ett av barnen Traktor.

”Men det kan man väl inte göra? Inte passar det väl någon? Ingen liten pojke vill väl heta Traktor?”

”Ja men då ger jag det till en flicka då.”

Mmm.

Det hela handlar om att definiera rätt

Jag satt vid köksbordet och läppjade min latte när den mindre rusar in med papper och penna.

”Titta, jag har gjort en lista!”

Så här i juletider blev jag intresserad, det kanske var en önskelista av något slag.

Men nej.

Pappret var omsorgsfullt fyllt med liten skarp handstil i blyerts.

”Mammaaa, det är en lista till dagis!”

Fortfarande inte riktigt på kartan frågade jag vad det var vi ville av dagis.

”Neeeej, det är LISTA! En lista, mamma, en lista.”

Förbryllad frågade jag vad en lista var.

”Nå ett päppää me bokstäver.”

Nästan så man kunde ha listat ut det själv.

”Bokstäver? Vad blir det för ord av bokstäverna?”

”Inga ord. Bokstäver.”

Jaha. Fast han kanske inte vet hur man definierar ordet ”ord”.

Till min förskräckelse vill han att vi ska leka ”listan”. Kaffet blir kallt och jag har ingen aning om vad som krävs av mig.

Jag har inget val, så slänger mig i leken.

Så småningom klarnar kontexten.

På listan kruxar man av barn som kommer till dagis.

Han har rätt, barn är inte ord.

Samtidigt är det väldigt skönt att inse att han bara känner till den här ena oskyldiga, om dock livsviktiga, listan.

LISTAN!