På finska skulle jag ha valt att säga ”avovaimo”, vilket om man översätter direkt blir kvinnlig sambo, men egentligen betyder fruga (utan att man är gift).
För dem som kanske undrar så har vi det bra, sonen och jag. Kort och gott. Vi har flyttat hem till min kompis sedan 20 år tillbaka – vi har således en längre historia ihop än hon och hennes make. Faktum är att det också är överlägset mitt längsta förhållande – nånsin.
Patetiskt kanske – men ack så sant. Ibland har vi stridit och låtit vårt förhållande vila, men nu är vi här. Och tillsvidare funkar det bra! Maten är klar när vi kommer hem osv osv… Nä, skämt åsido, HAN var bra på att tvätta kläder. Rörde inte ens tvättmaskinen hos honom. Dels för att han skötte det så bra, dels för att det inte fanns någon lampa i grovköket…
Nåja. Saknar honom en massa. Samtidigt är det väldigt skönt att inte behöva gå på helspänn och vara nervös över om vi stör HANs nattsömn. Här går livet dessutom ut på att göra saker tillsammans – vi har idag ätit frukost, lunch och middag alla under en och samma dukning. Något jag själv värdesätter högt.
Västfronten tillsvidare inget nytt, alltså. Allt bra!
Första gången mamma 