Glömde nämna det. Fick inklämt det mellan alla möten en fredag på lunchrasten. Lite tråkigt kanske, men ändå. En dejt är en dejt i varje fall!
Fast jag gick in och skakade hand med stackarn, var så inne på businessvärlden. Ingen vidare start. Vi åt pasta och jag undrade hela tiden om garnityrpersiljan fastnat mellan tänderna. Kommer inte ens ihåg vad vi pratade om.
Det är långt ifrån minutpappans monsterring som under julsemestern hittat sig till hans ringfinger. Men en liten början kanske. Jag menar inte att han här skulle vara Han med stort H, men man vet ju aldrig. Jag har i varje fall övervunnit mig själv i det här avseendet. Trodde inte jag skulle våga mig ut överhuvudtaget, än mindre i sällskap av en ung charmerande man.
Kanske jag så småningom får lappat ihop mig. Det blir ju vår och allt. Vem vet vad sommaren för med sig?
Första gången mamma 