Hört i veckan – fem saker som fick mig att explodera av skratt

– Alla flickor är prinsessor (vi råkade ut för Barbie-reklam)
– Mamma, har ni wc på jobbet? (han undrar om jag måste hålla mig tills jag kommer hem ifall jag blir bajsnödig på jobbet)
– Nu räcker det! (han hade fyllt en halv kopp mjölk upp till brädden med kakaopulver. O’boy det blev tjock kakao!)
– Titta mamma, den där ambulansen har massor av bebisar i bakluckan (innebörden av det här blev oklart för mig. Men det lär ha varit ett bra ställe för bebisarna att vara, för de skulle alla till sjukhuset)
– Flickor har prinsessgrejor. Pojkar har andra saker. Till exempel kläder o sånt (!!!)

Vart försvann prinsessorna?

I min barndom sesådär hundra år sedan handlade sagor om vackra prinsessor, onda häxor, kusliga troll och skäggiga rövare. Det fanns slott och gröna skogar, böljande hav och djupa vallgravar.

Tecknade serier och animationer tillverkades i Östeuropa och visades på julaftonmorgon i maraton.

Få kunde ana vilket fantastiskt urval sagofigurer våra barn skulle få vräka i. Och med vilka tekniska medel de kan smaka på cocktailen.

Lillen är sjuk och har med padden tittat på tecknade snuttar på Youtube. Har bland annat bekantat mig med japanska bussar som samtalar suveränt med brandbilar och ambulanser, följt med en flock vargar som dubbats till svenska och undrat över vem nu var vem i Babar.

Inte ett spår av sessor och deras styvmödrar.

Har inte kommit fram till om det är bra eller dåligt. Dåtidens sagor var nödvändigtvis inte vackra och oskyldiga.

Men på nåt vis… Var är människan i dagens sagor? Nästan alla människoskepnader har ersatts av djur eller fordon.

Tänk så tokigt. Finns det moderna versioner av Pippi, Emil och Madicken?

Visst finns det goda sidor i den zoologiska mångfalden också. Har först nu lärt mig vad surikat och tukan är. Är inte säker på om någon ens hunnit uppfina dem när jag var liten.

Nåväl, jag antar att lärdomen är den samma och endast sättet att framföra den har modifierats. Men varför har vi omfördelat huvudrollerna? Klarar vi inte av att tala om svåra saker som vi är? Behöver vi en röd liten traktor för det?