Borttappad agent i trafiken

Jag slår igen dörren och pladdrar på om något jag sett ute på gården.

”Ssschhhh…! Jag är på telefonen!”
”Aah, sorry, jag visste inte!”

Tänk, han är så stor redan! På nåt vis är det också väldigt spännande, han växer och formas till den han ska vara. Han har egna vänner och egna lekar…

”Annars får man fråga, med vem talar du?”
”Min AGENT!”
”…eeeh, din agent?”
”Ja, jag har väntat på honom redan i tre timmar.”

Så det var en lek. Eller så har han skaffat sig en agent utan att jag vet om det.

”Du, jag tycker du ska jobba med människor som respekterar dig! Strunta i en sån där agent som inte håller vad han lovar och låter dig vänta.”
”Lugn mamma, han sitter bara i trafiken. Han är just här.”

Mmm. Jag vet inte hur jag ska vara. Han är bara så urgullig!

En verklig fotbollssommar

Jag måste säga att den här sommarens grej har varit fotboll.

EM-spelen har spelats i repris i minsta detalj med tillhörande nationalhymner. Skjortor rivs av efter lyckade penaltyskott.

På tal om skjortor. Köpte en spelskjorta just innan EM och hade turen att välja Portugal; den har killen nu använt nästan hela semestern. Trots att vi varit på stugan finns det gott om rena klädder ännu för – just det, de flesta dagar bär han ändå Portugal.

Barnen har också samlat på fotbollskort. Korten har funkat både som utpressningsmetod och valuta – i utbyte mot fickpengar = fotbollskort har vi fått barnen att hjälpa till med små uppgifter på stugan.

Korten har också varit en ändlös inspirationskälla för teckningar. Här nedan Wales Gareth Bale – han fanns också på fasters födelsedagskort. Hon uppskattade den mycket.

Det är nästan så man undrar vad vi skulle ha gjort utan fotisen?

Den lyckliga doften av nya fotbollshandskar

Sommarsemestern har börjat, och vi har inhandlat lite sommargrejer dagen till ära.

Det blev målvaktshandskar, mintgröna Nike, stiliga, och väldigt önskade. De gamla glömde vi på planen i samband av ett spel så de här behövdes verkligen.

De testades genast på kvällen: jag fick, i gummistövlar, skjuta penaltyn mot honom medan han, Neuer, nappade alla bollar med sina nya handskar.

Nu sitter han i sängen och tittar på paddan, med hanskarna i hand. Så lyfter han plötsligt handsken till ansiktet och doftar på den.

”Det luktar fortfarande nytt!”

Och jag kan se hur lycklig han är. Det här föll gott!

Hand i hand med fotbollsidolen

Det blåser, och det är rätt kyligt, men inte så kallt att småttingarna skulle känna av det.

De har röda kinder och gälla röster allt medan de springer runt med snabba spurter. Ut ur munnen kommer nervösa skratt, ögonen glänser.

Der är match – stora pojkarnas stora match på stora stadion.

Och de små pojkarna, de ska få leda in de stora hjältarna.

Nu snart ska det gälla. Barnen ställs i parled. En del har matchtröjor, andra något annat, men det gör inget, för luften fylls av förväntan.

”När vi går in måste alla vara jättetysta”, säger FC Inter Turkus representant. Pojkarna ser på henne med stora ögon. Nu är det snart allvar.

Så går de in genom glasdörrarna, försvinner in i  den mörka magen på stadionbyggnaden.

Vi föräldrar hittar snart våra platser uppe på läktaren. Folk kommer och går och det hörs glada röster runt om oss. Det pirrar i min mage också.

Jag vet inte vilket jag väntar mer på, själva matchen eller det att jag får se lillkillarna hand i hand med sina idoler. Kanske det senare.

Äntligen händer det. In kommer de, först rött med blåvitt, sedan blåsvart med blåvitt.

Så de är stolta de små! Lite kanske skrämda över myllret på läktaren och mängden människor. Men mest av allt är de stolta – deras ansikten lyser i kapp med strålkastarna, det ser man ända upp! Tjoho! Där är de nu, lyckliga som få!

Tack för den här chansen, FC Inter Turku – det här ökar säkert träningsmotivationen för var och en av dem. Vem vet, kanske de också kämpar lite hårdare nästa match – så där som de stora gör.

Tack!

Skillnaden mellan hemma- och bortaplan

Lillkillen har fått spela flera matcher inom en kort tid nu.

Det har blivit både hemmaspel och bortamatcher.

I ett av hemmaspelen råkade han göra mål i eget. Det var i sig ett jättefint mål, han nickade in bollen fint över den förvånade målvakten, men… det var i fel ända av planen.

På vägen hem försökte jag förklara att det var ett strålande mål, men att det råkat gå in bakom fel teams målvakt. Jag vill absolut inte att han ska känna sig taskig för det som hänt eller att han ska uppleva att han blaskat något. Huvudsaken med fotbollen – eller vilken hobby som helst – är enligt min mening att han ska lära sig nytt genom att ha roligt.

Jag tror jag lyckades i mitt försök, för han verkade inte ett dugg ledsen över det som hänt.

Något hade han trots det grubblat på för morgonen där på kröp han upp bredvid mig och sade:

”Jag tror jag är bättre bortaspelare än hemmaspelare.”

Det återstår att se 🙂