Jag upplever att vi lever i en surrealistisk dröm som i någon vända blivit verklighet.
Låt mig förklara.
I går morse när jag skulle koka tevatten hamnade jag flytta på en kartingbil. När jag skulle dra på mig skorna rullade ett huvud fram nånstans. Soffan är allt som ofta full av exotiska vapen.
Det givetvis fråga om legon. En typisk barnfamiljvardag alltså.
Men kan inte låta bli att tänka på hur absurdt allt plötsligt skulle bli om någon i smyg ändrade på perspektivet och allt skulle vara i verklig storlek.
Som en feberdröm. En mardröm.
Inga rinnande klockor alltså. Men särskilt bilden av det rullande huvudet skrämmer mig.
Makabert.
Första gången mamma 