En liten hand trevar efter min i mörkret.
”Mamma, det var ett paraply i badrummet. Vad konstigt.” Han har klättrat upp i sängen med mig.
”Hmmpf”, grymtar jag till svar, sömndrucket. ”Vad menar du?”
”Tänk om det är Pingvinen?”
Vilken jävla pingvin hinner jag tänka före jag kommer ihåg Lego-boken vi köpte.
Jaså DEN Pingvinen. Batmans motståndare.
Man har med åren hunnit glömma bort hur det var när allt var så spännande, när morfars arm runt mig plötsligt kunde bli monsterhanden från avgrunden eller när spagetti faktisk var en tallrik maskar. Allt blir så lamt när man växer upp.
Gu så jag älskar hans fantasi!
Första gången mamma 